FLYTT
JAG HAR FLYTTAT!
mohlne.blogspot.com
Skynda dit och kika istället...
Ciao!!
(Nu fungerar kommentarfältet på nya bloggen!)
Inte lätt...
Livet är inte lätt!
Vem är det som sagt en sån dum sak?
Många har sagt att livet är som man gör det... Jag förstår inte riktigt dom orden för många saker kan man inte rå över, eller? Är det då man bara ska lägga allt bakom sig och gå vidare? Men det kommer tillslut ikapp en, tro mig jag vet. Har gjort det misstaget förr... Man kan inte bara strunta i saker och springa på och tro att allt bara försvinner... Man måste tillåta sig själv att känna efter hur man mår. Man måste tillåta sig att må dåligt. Sen kan man börja ta sig upp igen och hoppas på att ingen trycker ner en igen, att man inte får en ny smäll. Jag har tagit mig upp några steg flera gånger men sen har jag återigen rasat ner. Upp två ner tre....
Jag började detta år med att säga att detta kommer att bli mitt år. Efter att ha haft ett rent kaos med det ena fallet efter det andra, stora som små, så förtjänar jag att detta år blir mitt. Jag tänker inte acceptera att jag blir behandlad som jag blir. Tänker inte tillåta mig själv att må som jag gjort i mer än ett år. Riktigt dåligt med andra ord. Antingen så är man min vän och hjälper mig eller så struntar man i att vara min vän om man inte orkar finnas där. Jag behöver positivitet och energi i mitt liv, inte tvärtom.
Jag funderar på att köra igång min låsta blogg igen (eller en ny för jag minns inte inlogget på min gamla) för att kunna skriva vad jag vill, kunna uttrycka mina känslor som jag vill. Jag behöver det. Känner att jag inte kan vara rak och ärlig här.... För många som inte ska veta allt. För många nyfikna. Dom som kommer att få läsa är dom som bryr sig om mig som människa och som inte är ute efter skvaller som man kan sitta och snacka om. Utan till för dom som respekterar mig, som vill ge en positivitet och inte döma.
Ja, just nu har mitt liv tagit en helt ny vändning och jag mår jättedåligt och är så fruktansvärt lessen. Vet inte riktigt vad jag ska göra, hur jag ska betee mig, vad jag ska säga...?
That´s that...
Some pics...
Änglar
Nu är mina små missar änglar...
Det gör så ont, så ont.
Gråter och gråter och gråter.
Vet att det var för deras bästa
men det hindrar inte smärtan.
Kommer att sakna dom SÅ!
Till alla mina bebisar däruppe
Larsson, Pelle och Melker:
They say memories are golden
well maybe that is true.
I never wanted memories,
I only wanted you.
A million times I needed you,
a million times I cried.
If love alone could have saved you
you never would have died.
In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
no one could ever fill.
If tears could build a stairway
and heartache make a lane,
I\'d walk the path to heaven
and bring you back again.
1/2 09.00...
Nu är det bestämt och jag kan inte annat än att gråta just nu.
Det gör så ont....
Mitt hjärta vill bara brista.
What to do??
Har tänkt blogga flera gånger man har inte lusten till det längre, har ingen insperation tíll vad jag ska skriva, jag menar hur roligt är det att läsa om mitt liv egentligen. Fast det är iofs inte bara därför jag bloggar utan för att få skriva av mig.
Här hemma går allt sin gilla gång.
Är så sjukt kluven om hur jag ska göra med katterna, nu är 3 av 4 dåliga. Vi har varit till veterinär ett flertal gånger samt skickat in massa trek-prover hemifrån men vi får inga svar. Våran veterinär vet inte vad man mer kan göra utan vi måste uppsöka en specialist för att se om vi kan få svar från dom. Vet inte hur många tusenlappar som vi har lagt ut nu, sparpengarna är iaf borta. Och trots att dom är försäkrade så var dom redan dåliga när försäkringen tecknades så den har vi ingen nytta av. Ibland känns det som om det bästa för dom är att få somna in men jag vill inte. Det är ju mina bebisar! Men för deras skull. Att ha sån kraftig diarée som dom har är inte bra för deras stackars magar och tarmar. Men vad ska vi göra? Vi har kämpat nu i snart 3 månader för att förska få dom bra men vi lyckas inte. Och min ork är helt borta till att oroa mig, få ont i magen när man ser dom, vätskeersätta Pelle med spruta i munnen när han blir för dålig, skrubba kattlådor 2-3 ggr/dag, testa stoppande medel och andra medeciner från veterinären, bada dom för att få bort torkat bajs på tassar och svans, torka bajsdroppar på golvet hela tiden då dom inte riktigt kan hålla "tätt", byta sängkläder typ jämt för att dom "droppat". Och det är inte kul nu när Wilja tar sig fram på golvet kan jag lova....
Vad skulle ni ha gjort?
Är jag självisk när jag säger att jag inte vill låta dom somna in för att jag vill ha dom kvar, dom är ju så underbara!?
Sälja dom kan jag ju inte göra eftersom dom är sjuka....
Och man ser ju på dom att dom har ont när dom är på lådan, inte så konstigt med den diaréen och springandet dit...
Ja jag önskar jag var rik som ett troll för då hade jag kunnat göra ännu mer men vårat sparande har nu tagit slut och vår ekonomi tillåter inte så mycket mer nu med dubbla bosättningar. Kanske låna kr till det? Någon som är frivillig att låna ut typ så där 8-10 000:-?? Hehe...
Nä, fy för bubblan säger jag bara. Mår just nu riktigt skit och har konstant ont i magen pga av detta och lite annat....
Det var det...
Kram
Mina älskade barn
Ni är mitt allt mina älskade ungar!!
Trots att ni kan driva mig till
vansinne ibland så älskar jag
er med hela mitt hjärta!
Jag älskar er mer än livet själv!
19/1 2010
Jag har egentligen ingen lust att blogga.
Har inte så mycket tid till övers längre. Eftersom man är ensam hela veckorna så försvinner tiden bra nog fort då man hela tiden har att göra. Men det är skönt att det har blivit en vardag igen med skola och dagis på dagarna. Det behövs för oss allihopa.
Det går bättre och bättre för Tilde på dagis och hon älskar att vara där. För Jasmine rullar det också på. I fredags var hon på disco igen och snart ska hon iväg på pyjamasparty, nästa helg tror jag det var. Så kul att hon har vänner och att det fungerar bra i skola. Känns skönt.
Ja, jag har då gått in på min andra vecka i pluggandet. Läser just nu Geografi A, sen blir det Socialt Behandlingsarbete, Samhälle B och Historia A. Läser just nu "vanliga" ämnen men till hösten blir det förhoppningsvis högskola och lite roligare ämnen. Längtar dock tills socialt behandlingsarbete kör igång för sådant tycker jag är jätteintressant.
Peder är kvar nere i Jönköping och ser så ut att bli ett tag framöver. Inget napp närmare än.
Har många projekt framöver men det tar vi en annan gång. Måste bara se till att det "körs igång" först =D
Lägger in lite bilder som tagits med mobilen så inte bästa kvaliten: 
Lite vanliga kort:
Peder fixade mysigt bad åt mig...
Far och son myser...
Syskonen myser...
Jag och Nisse pluggar
Mindre positiva jag
Orkar egentligen inte bogga men känner att jag måste få skriva av mig några rader.
Jag blir så lessen och besviken på människor i min närhet ibland
att jag bara skulle vilja skaka om dom och fråga vad dom håller på med.
Fråga om dom inte fattar hur lessen jag kan bli av deras beteende.
Jag ger så mycket av mig själv och min energi men får banne mig
inget tillbaka.
Varför?
Är jag så lite värd att man bara tar av mig och inte ger tillbaka?
Att man tror att jag orkar allt och all skit?
Är jag någon superkvinna som inte har några känslor?
Jag fattar inte??
Betyder jag inget för er?
Kan någon förklara??
Förstå att jag blir ledsen!!
Positiva jag...
Känner mig stark och framåt idag och det är inte var dag jag känner så.
Kanske för att jag ser framåtemot att detta år riktigt ska dra igång.
Mycket som ska hända.
Mycket som planeras.
Och människor som känner mig vet hur mycket jag ÄLSKAR att planera...
Och sen ska allt upplevas också.
Skulle redan nu vilja börja planera våran semester i sommar. Jag har legat vaken om kvällarna och funderat ut vad vi ska göra. Nu ska bara resten av familjen få bli informerad och säga vad dom tycker....
Jag satt nyss och funderade på våran flytt och vad det har inneburit för oss alla.
Jasmine har inte hunnit binda alltför många kontakter och här nere verkar det lite svårare att komma in i en grupp. Många barn som inte vill vara ute och leka utan bara sitta hemma och uggla. Så jag tror hon saknar sina vänner väldigt mycket däruppe men som jag säger, vi måste ge den en chans och lite tid. Fram mot våren/sommaren så kommer det säker vimla av ungar på alla gårdar.
För Tilde kan man inte säga så mycket. Hon har ju sitt nya dagis men efter sjukdomar, lov och studiedagar så har hon nog inte ens hunnit vara där i sammanlagt 1½ vecka efter inskolningen. Så fortfarande är hon blyg och mammig när man lämnar henne. Men likaså där så tror jag att det snart kommer att släppa.
För Peder så vet jag inte riktigt. Han säger inte så mycket och sen så har ju han flyttat ytterligare en gång och bor nu nere i Jönköping.
För min del så har det fortfarande inneburit en massa positivt.
Visst så saknar man många i Östersund och runtomkring där men har absolut ingen hemlängtan. Östersund i sig saknar jag inte. Men nu när ett nytt år kommit och allt verkligen har lugnat ner sig så ska jag försöka lära känna lite människor. Ska iväg nästa vecka på Öppna Förskolan då en av dagarn är för dom som nyss flyttat hit och för dom som nyss fått bebis så det tänkte jag gå på. Kan ju vara kul att se om det är några som man klickar med...
Nä, jag är sjukt glad att vi tog detta steg. Känner mig stolt över att vi vågade.
Kram Kram
2009/2010
Detta år vill jag egentligen inte ens sammanfatta. Många läsare vet redan, många inte. Vet man inte ska man inte säga för mycket, kom ihåg det...
Detta år var ett mycket mörkt år för mig då jag kämpat för att hålla mig vid ytan.
För varje gång jag kom till ytan för att sippa luft så var det någon eller något som drog ner mig. Vissa gånger kändes det som om jag skulle drunkna och ibland så kändes det som om jag inte hade haft något emot det. Jag orkade inte kämpa. Orkade inte simma. Jag tappade all ork och energi i vissa perioder. Ville bara försvinna bort från allt och alla för ett tag.
Men självklart så hade jag några stora ljuspunkter i mitt liv:
* Våran älskade Wilja föddes
* Hade en jättehärlig semester som verkligen behövdes
* Vi tog steget och modet att flytta till en helt ny stad
2010:
Detta år ska bli mitt år.
Jag känner det så väl. Jag ska kämpa för att uppnå mina mål innan detta år har tagit slut. Jag ska fixa det. Jag ska gå genom detta år till största delen med ett leende på läpparna och ro i min själ. Jag ska sätta mig själv i första hand för en gångs skull. Jag ska verkligen kämpa på. Mina mål kommer jag att hålla för mig själv. Jag ska skriva upp dom på ett papper och pricka av dom ett för ett. När 2010 är slut så hoppas jag att jag ska kunna titta på mitt papper och vara nöjd med det jag har uppnåt.
Tilläggas bör att detta inte är så stora mål för andra men dom kan vara stora för mig men så betydelsefulla.
Välkommen 2010!
Du är efterlängtad!
Tid....
Åh jag blir tokig.
Jag vill ha mer tid till allt och alla.
Men framförallt till mig själv.
Men tiden går så himla himla fort och man hinner knappt ens vakna förens det är dags att gå och lägga sig.
Sen jag bloggade sist så har det varit jul och nyår.
Julen tillbringades här hemma med min bror, farfar, pappa och hans sambo.
Det var jättetrevligt och alla hade det jättebra.
Vi åt gott typ hela dagen och på kvällen efter julmaten så delade vi ut julklapparna. I år var det "bara" 124 st. (förra året var det 148)
Barnen fick massor med saker och dom verkade verkligen jättenöjda över allt. Tomten kom hit en sväng också och har nog aldrig i hela mitt liv sett Tilde så rädd som hon var då. Hon bara skrek rätt ut när hon såg honom komma in på våran gård. Stackars liten tjej, hon släppte mig inte så länge han var här.
Nyårsaftonen vart verkligen jättelugn. Ullis och Nova firade den med oss. På dagen gick vi ner till centrum en sväng och sen myste vi bara på här hemma. Våran nyårsmeny bestod av: Förrätt: rostat bröd med skagenröra och grönsaker till. Varmrätten: Inbakad fläskfile med klyftpotatis, champinjoner, morötter och en sallad. Efterrätten: En jordgubbspaj med marängtäcke och grädde till det.
Har haft besök under hela jul och nyårshelgen men imorgon blir det tomt här igen. Ullis och Nova åker hem. På måndag börjar Peder jobba igen och jag blir hemma själv med barnen.
Tillbaka till vardagen.
Vill önska alla mina läsare en God Fortsättning på det nya året!
JULEN:
NYÅR:
2010
Kramar från oss i Norrköping
(Uppdateringar kommer efter nyår)
...
GOD JUL
önskar
fam. Mohlne-Johansson
Vill ha mer tid!!
Då har det varit helg och det har varit så skönt att Peder har varit hemma.
I Lördags åkte vi och handlade nästan all julmat. Det tog bara 3 ½ timmar. Och till råga på allt så försvann Tilde men hittades av en man som gick till informationen med henne. Fy fanken vad rädd jag var. Hon smet mellan kassorna när jag stod och betalade i en självbetjäningskassa och Peder fixade med Wilja. Kollade bort i två sekunder, och hon försvann. Hon var nog minst lika rädd hon för fy vad hon grinade när jag fick henne i famnen. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv, har aldrig känt mig så oansvarlig någonsin och jag kan säga att man kände sig som världens mest värdelösaste mamma någonsin som tappade bort sitt barn genom att inte ha koll. änk vad som hade kunnat hända!? Åh, gör så ont i kroppen av bara tanken. Hädanefter ska jag ha koppel på henne då vi är iväg och handlar så här och hon inte sitter i vagnen.
Sen när vi kom hem så vilade jag någon timme innan det var dags att fixa tacomiddag. =D
Sen tog vi det bara lugnt under resten av kvällen. Igår så var vi bara hemma. Eller ja, Peder gick till centrum en sväng och så var jag ute och lekte med barnen i snön. Försökte ordna en pulkabanan i den lilla backen vi har här utanför men för mycket snö och för lite glid så det gick inge vidare.
Sen fixade vi middag och efter det var det dags att klä granen. Den blev så fin så och nu kan man känna lite mer julstämning här hemma.
Tänk, snart julafton och nyårsafton... Vart tog detta år vägen?
Nu är Peder tillbaka i Jönköping igen och jag är ensam med barnen. Men ikväll kommer min lillebror så då får jag lite sällskap. Ska bli så kul att träffa honom. Synd inte syster kommer ner också.
Bjuder på lite kort också.
Tilde och Jasmine leker kurragömma...
Hahaha, Tilde gömde sig så här...haha
4:de adventsfika... mys...
Kram Kram
